Igår hade jag avslutning. Det kändes vill jag lova. Kunde inte sova för jag hade sådan ångest natten till igår.Jag låg och grät samtidigt som jag skrev tackbrevet. Dels var det avslutningen men också händelser i mitt privatliv vilket lett till att jag fått vara mer närvarande någonsin.

Hela gårdagen gick jag omkring med ångest och pysslade med våran avslutning. Skrev klart brevet, köpte present och bokade även bord åt oss. Mötte sedan upp Birthe utanför Bion. Vi promenerade sedan tillsammans bort till Aptit. Därifrån så hade vi vårt avslut. Mycket blev sagt och jag har nog aldrig varit så ärlig mot mig själv gentemot en annan person någonsin.  Det kändes så gott att få den tiden tillsammans.  Vi njöt av den tiden tillsammans pratade, skrattade ihop. Vi fick en väldigt fin stund där samtalet blev så fokuserat att vi kunde tagit varje ord.

Hon fick presenter sen avrundade vi kvällen med all välsignelse över oss. Lång kram och visst ses vi snart igen. Jag promenerade hem och det kändes underbart. Visst rann det några tårar ner för min kind inte för avslutet utan att jag lyckats. Avsluta en relation på ett bra sätt. Det var nog första gången någonsin. Jag var så stolt över mig själv.

En fundering om relation. Det är en färskvara. Vi kan aldrig ta någon för givet någonsin. Det blir farligt om man gör det. Gå in i varje relation med nyfikenhet. Uppvakta och bekräfta varandra. Jag gjorde väl minst sagt en annorlunda uppvaktning igår. Många ser nog min uppvaktning som en uppvaktning som man gör som ett kärlekspar. Saken är den att jag skiter i vad folk tycker om det. Allt gjorde med kärlek. Varenda ord och detalj. Birthe var helt klart värd mina tårar och all förberedelser. För människor som är som Birthe växer inte på träd. I ur och omsluten av kärlek.

Tack för allt.

Jag vet inte vart jag gör snart. Är så förbannat trött på mina föräldrar.
Är så trött på att inte vara älskad eller känna kärlek. Är så trött på att
hela tiden vara i konflikt och aldrig kunna prata med varandra. Är minst sagt lika trött på att bo hemma. Jag vet att jag gör fel men dem gör minst
lika mycket fel. Dem vill ändra på mig hela tiden. Varför får inte bara jag vara den jag är. Som idag: Mamma kom in och tjatade om att jag jag borde måla mina tånaglar inför måndag. Varför? Ska hon bestämma det på något vis. Det är bara en utav alla de exemplen. Blir tokig på allt. Men
jag är ju ingenting värd som vanligt. Lite tankar flög förbi i huvudet nyss.

Jag ska ju jobba hela sommaren. Sedan vore det väldigt skönt att bara ta de pengarna och bara dra. Långt åt helvete här ifrån. Börja om någon annanstans. Jag hittar alltid lösningar. Jag är för stark för att bryta ihop.

Vore så förbannat skönt och skriva en lapp. Hejdå, på obestämd tid.
Blockera deras telefonnummer och börja om på nytt. Det är inte för att
plåga dem eller förstöra. Det handlar om min överlevnad om att jag ska få ett värdigt liv. Bli lycklig. Jag är inte lycklig i det här huset. Inte heller lycklig av de människorna i huset ärligt talat. De har gjort mycket för mig rent pratiskt och materiellt men inte mer. Vi bryter ned varandra totalt.

Jag älskar er men…

Jag hatar det. 15 juni tackar jag av min kära och tanken gör mig helt fördärvad. Suttit och lipat i en kvart nu. Seprationsångest till max. Det har väl med min ångest att göra generellt sätt. Mycket har jag jobbat bort men det här tar verkligen död på mig. Jag vet inte vad som är jobbigt.

Kanske är det där med att bara säga hejdå. Fast jag har en sorg inom mig med som jag inte har något val. Att vara adopterad och aldrig kunna känna tillit. Och om jag nu känner att jag kan anförtro mig åt någon så är jag livrädd att släppa taget. Jag har blivit sviken så många gånger. Den där känslan av att känna att den där personen är bra för mig som sedan spricker.  Personen i fråga har aldrig svikit under den tiden vi jobbat tillsammans varken med ord eller handling. Hon är den första som stått kvar men jag blev osäker i mailsvaret. Tolkningar finns och det är nu frågetecknen som snurrar hej vilt. Miss black Lady tycker väl ett och annat. Jävla kärring, gå o lägg dig btw. ska jag låta känslorna ta över eller ska jag skita i det?

Jag vet inte vad jag är rädd för, men kanske:
1. Att säga tack för allt, hejdå
2. Att aldrig mer träffa henne
3. Att inte bli ihågkommen.
4. Att erkänna för mig själv att det här jobbigt
5. Att tro att jag inte är värd något i vår relation

NU ska jag skriva ett Du –har –betytt- mycket-brev. Kill me.
Sanningen vet jag är en annan men jag orka bara inte erkänna det just nu. Visst kommer vi ha kontakt, visst kommer hon komma ihåg mig. Jag
ebbar mig fast i minnet hos de flesta.  Det var för min skull hon gick in i relationen så visst har jag en central betydelse i vår relation Men nu vill jag lipa och må dåligt. Även den bästa bryter också ibland ihop.

Fast jag fasar ändå för 15 juni. Om jag börja gråta vad gör jag då?
För jag har en regel i mitt liv som jag inte brutit mina hittills 19 år. Visa aldrig sorg för någon annan…  Du är den sista som jag tillåter att trösta.
Du är värd bättre. Avskedsbrev….

Jag är lycklig, känner en sådan enorm värme i kroppen. Den lyckan jag började ta rot där igår. En kvinna som precis kommit in i mitt liv
på väldigt kort tid. Hon gillar sång precis som jag men är också väldigt djup, samt även andlig. Det var en torsdagskväll då jag sjöng privat för henne.
Något brast för mig och hennes famn gav mig så oerhört kärlek. Med den kärleken jag fick brast ännu mer och jag grät helt öppet, något jag aldrig
skulle göra innan. Så fridfullt och mycket njutning. Typisk mor och dotter – relation. Torsdagen gav mig mycket och idag har vi bara gått omkring
kramat varandra. Mysigt och behövligt.

Den andra kvinnan är min lärare som jag ärligt talat störde mig på när hon dök upp på skolan när vi började tvåan. En lärare som fått en stor betydelse
för mig i trean. Det är hon som varit ärlig och stoppat mig när det blivit för mycket. Kramarna som räddat fortsättningen på min dag. En fantastik människa.
Önskade bara att hon, för sin egen skull vågade ta för sig mer. Stå upp mer för sig själv.  Träffade henne av en ren händelse ikväll och hon var så vacker.
Gav henne en lång kram och vi pratade allmänt. Faktiskt så har jag saknat henne. Är så oerhört tacksam att ha henne en del i mitt liv.

Alla de där personerna som är allt det som jag inte är, Det är dem som ger mig något av värde.  Fortsätt att gör mig underbar, stark men framför allt till människa.

Jag har verkligen ångest. Fruktansvärd sådan och jag vet inte riktigt vad mitt problem är. Det är verkligen ett  ilandsproblem om man ser till hur
arbetsmarknaden ser ut idag. Många blir uppsagda och står chanslösa på arbetsmarknaden. Sen kommer jag och gnäller att jag fått två jobberbjudanden
och vet inte vilket jag ska välja. Det ena är hela sommaren och det andra är p 4 veckor. Samtidigt tänker jag långsiktigt. Tyvärr kommer vi ingenstans utan
ekonomiska förutsättningar. Om jag är arbetslös eller har väldigt lite med pengar så kommer jag gråta mig fördärvad. Sen så har vi den här härliga aspekten
om hälsan som jag alltid glömmer bort av någon underlig anledning.  Okej, i allt detta måste jag väl erkänna att jag älskar att jobba men framför allt pengarna.
Fritid är nä jag får sova eller njuta av en kopp kaffe. Vi ska ju jobba hela livet ändå så varför inte jobba nu? Samtidigt så gör jag ju inget annat än att jobba.
För det andra föreläsningen gick jättebra. Jag gav verkligen allt. Var så oerhört stolt över mig själv.  Det kom fram en kvinna som verkligen berörde mig lite extra starkt.
Hon sa att jag var ärlig och genuin. Kändes gott att höra det. Fick även ta emot min syster som satt och grät. Jobbigt och se dem tårarna men jag lyckades verkligen beröra mina åhörare och det var mitt mål för kvällen. Samarbetet mellan mig och Birthe blev exakt det jag ville. Vi kompletterade varandra väldigt fint. Har aldrig varit så lycklig över en människa som då.
Fick ihop mitt föreläsningspris, underbart. Nu ska jag plugga. Godnatt.

Imorgon gäller det verkligen. Jag har ingen återvändo. Nu ska jag leverera till max. Jag älskar det jag gör och nu gäller det att skapa en förändring.
Förberett hela dagen gråtit mycket men jag behövde det. Nu är jag laddad och är fylld med härlig energi. Nu jäklar! Godnatt.

Ja, jag sitter här framför datorn. Lika stressad som vanligt och ögonen börjar mer tydligt signalera att de inte vill hålla sig öppna. Kroppen gav upp att säga ifrån för längesen.
Den vet att jag gör det jag vill oavsett om det är nyttigt för mig eller inte. Något som inte har sagt i från är min vilja. Och tack Gud för den! Är det något som jobbar heltid så är
det min vilja som ständigt hungrar efter mer och söker resultat. Ett levande och konkret är i den befintliga situationen jag befinner mig i just nu.

Flera månader tillbaka hade jag bestämt en föreläsning och eftersom jag har två andra jobb att ta hänsyn till samtidigt som jag ska fixa så satte jag datumet den 19:e maj. Efter hand har det visat sig att alla och då menar jag verkligen att alla är uppbokade. Landstinget har ett stort möte, Kommunen ett annat samt även alla fritidsledare också. Bara att de är så duktiga att planera en och samma dag så tappade jag hela min målgrupp. Nu sitter jag förgäves på facebook och bjuder in alla de där jag inte tänkt på eller kanske en själ som verkar lite intressant.

Envis och vilja är det var som krävs för att orka vara entreprenör. Det finns inget val. Många tror att jag fått saker serverat på silverfat men jag är nog så långt bort man kan komma.
Jag har verkligen slitet häcken av mig. Skrattat mig lycklig, och gråtit mig fördärvad. Verkligen upp och ned men det viktigaste för mig har varit resultatet.  I detta att det inte kommer så
många till föreläsningen så tänker jag inte ge upp där. Varför då? Finns ingen anledning att vika sig där. Istället så kan jag leverera till var och en på ett mer individuellt plan.  Kanske kan jag skapa en liten relation med alla som är där, var och en.

Jag har alltid trott jag har dålig självkänsla. Det har jag inte! Däremot så har jag en tendens att tappar mycket självförtroende i motgång. Min älskade vackra coach Birthe sa;

“Ellinor du hittar alltid lösningar, Tänk hur mycket lösningar du redan hittat.”

Jag tror inte det finns något bättre att ha en coach som stöttar och hjälper en när det känns tungt och grått. Guldvärt, träffar henne imorgon. Då ska vi
gå igenom min lilla föreläsning. Morgonen börjar med att jag håller i ett coachingsamtal . Eftermiddagen blir det tidningsintervju. Ska blir mycket intressant och se
om tidning är någon bra marknadsföring. Planering av föreläsning bör verkligen prioriteras för egen del. Efter en lång dag ska jag också hinna med gymmet.

Nu måste jag sova. Också en viktig del. Sömnen ger kraften att vara viljestark och prestera i resultat.
Godnatt.

Jag har alltid fått kämpa mer än alla andra. Det är orättvisst. I skolan har jag fått brja plugga tidigare än andra, här hemma har jag fått skrika mig hes för att visa
att jag finns. Alltid fått kämpa så oerhört hårt. Nu när jag för en gångs skull lyckas med något ja då kan inte folk. Är alla förbannade människor upptagna eller är det
något personligt? Jag vet inte vad jag ska tro. När alla andra engagera något ja då förväntar ni er att jag glatt och högljutt ska skrika ja. Sitter med gråten i halsen och
vet varken ut eller in på mig själv. Varför misslyckas jag alltid hur jag än vrider och vänder på mig? Varför kan aldrig jag få känna mig lycklig och complete någon gång.

Alltid fel men nu kan jag inte avboka..

Och nu börja tårarna rinna, igen.

Godnatt

Jag ska ha föreläsning den 19 maj kl 18.00 på Växjö Bibliotek.  Då ska vi beröra en viktig fråga kring psykisk ohälsa.
Kvällen kostar 260 KR  inkl. fika. Hjärtligt välkomna. Senaste anmälningsdatumet är imorgon den 12..

Med förhoppning att vi ses då

Ellinor

Jag vill så varmt tacka driftig:s Frida och Sofia för en helt underbar dag igår. Skulle egentligen ha bloggat om det i går men jag dog i sängen när jag kom innanför dörren.
Driftig turnera nu omkring i landet för att samla alla kvinnor för att styrka oss som företagare. Morgonen började med en föreläsning som var väldigt inspirerande. 
Det handlade om glappet mellan att säga saker och att göra saker. Föreläsningen handlade också om saker kring företagande och dess marknadsföring.

Sedan efter det så fick vi en annan föreläsning om en kvinna som började sälja jultidningar och pengar. Sedan har hon två företag i dag tillsammans med sin man och företagen omsätter miljoner. Ändå har de inte kommit från någon rik familj. Det är härligt att se det drivande. Man blir så äckligt inspirerad av att slå igenom. Lunchen var god och jag fick förmånen att prata med Katarina Hulting, sicken kvinna. helt jättehärlig! Vi dök rakt in i personligt samtal om adoption och psykisk ohälsa, det var härligt. Eftermiddagen böjds på föreläsning av Ulla Lisa Thórden, jag säger bara proffesinellt! Nu ska här hända saker. Ulla- Lisa var härlig bjöd på sig själv, talade om vikte natt ta betalat utan att köra någon för att du ska eller behöver utan mer för företagets pengar sen om du har tur kan du plocka ut en lön. Mycket intressant. Hon gav mig lite mer självförtroende. Dagen avslutades där och jag är så nöjd.

Nej, jag får ju inte glömma Yvonne Ryding. Hon var gästföreläsare och jag tyckte ärligt talat synd om henne. Folk har så mycket åsikter och kritisera utan att veta och tror att hon är lycklig bara för att hon har utseendet med sig. Jag kan inte säga något annat än jag tyckte att hon verkligen är vacker, naturligt vacker. Hon pratade skönhet kring olika perspektiv. Det bästa av allt var att hon talade just kring åsikterna kring hennes förhållande till hennes utseende och att hon faktiskt jobbar med sig själv för att förbättra och att hon också har sig själv som sitt varumärke.  Dagen avslutades med samtal med Ulla Lisa och jag gick utifrån stadshotellet starkare än någonsin och jäklar vad jag ska slå till!

Nu är det 19.e maj som är på listan. Trevlig helg på er,
Kram Ellinor